My word of the day (I'm very much in thesis writing mode), which is very useful: skriftproduktionsperiod ('writing production period'). Ha! Put that in a sentence if you can!
"Det var inte alls lika lett att vara abedissa i Vadstena kloster alltid, för när nunnorna hade sin skriftproductionsperiod, blev dom ofta griniga och gnälliga, och dessutom mycket trötta och föll af den grund hyppigt i sömn under matutin, för inte att snacka om problemen som kunde förefalla under laudes."
Ha ha ha ha ha! Det där gjorde min dag! Bra kämpat. (Fast du vet väl att laudes ofta är ett annat ord för matutinen? Lägg till nokturn och vigilia också, så är du garderad. De var jobbiga de där natt/morgontiderna!) Jag hade väl i och för sig tänkt mig något i stil med: "Den främsta skriftproduktionsperioden i systrakonventet var runt 1500-1525." Men du får två guldstjärnor i min bok!
Mjo, men Wikipedia (og alt som står på Wikipedia er sant, 4real, lizzm) sa at matutin er om natta, "men ofte lest rett før laudes" som er ved morgongry...(?) Men det var nok verst mellom vesper og kompletorium - då var det mang ei søster, som hadde skriftproduktionsperioden sin, som fall i sømn. Men det var nok ingenting imot så sure og gretne (og varme?) dei søstrene blei som hadde körsbärssyltsproduktionsperioden sin.
Den romerska tidegärden bestod på 400-talet av åtta olika tider: nocturn (natt), laudes (morgon), prim (efter soluppgång), ters (kl. 9, tredje timmen), sext (kl. 12, sjätte timmen), non (kl. 3, nionde timmen) vesper (kväll) och completorium (före sänggående). Under 1300-talet kom vigilia (nattvakan, eller, som den också gärna benämndes, nocturn eller vigiliae nocturnae) att ersättas av termen matutin som beteckning på den nattliga bönen. Begreppet matutin används dock väldigt varierat, i olika traditioner. Matutin kan både ersätta morgontimmen (laudes) och nattimmen (nocturn). Även de fornsvenska begreppen förefaller ha varit tvetydiga. Carl-Eric Thors hävdar att det fornsvenska nattatidh syftar på de nattliga tidebönerna, till vilka han räknar nocturn och laudes (Thors 1957, s. 273). I ordboken över svenska medeltids-språket definierar dock K. F. Söderwall (1884–1918, s. 101) termen natsangs tidh som hora completorii, d.v.s. completorium. Därtill kom man på många hålla att fira flera tider i förväg eller samtidigt (det var ju trots allt rätt så många tider att hålla reda på). Men håll dig du till matutin!
4 comments:
"Det var inte alls lika lett att vara abedissa i Vadstena kloster alltid, för när nunnorna hade sin skriftproductionsperiod, blev dom ofta griniga och gnälliga, och dessutom mycket trötta och föll af den grund hyppigt i sömn under matutin, för inte att snacka om problemen som kunde förefalla under laudes."
Ha ha ha ha ha! Det där gjorde min dag! Bra kämpat. (Fast du vet väl att laudes ofta är ett annat ord för matutinen? Lägg till nokturn och vigilia också, så är du garderad. De var jobbiga de där natt/morgontiderna!) Jag hade väl i och för sig tänkt mig något i stil med: "Den främsta skriftproduktionsperioden i systrakonventet var runt 1500-1525." Men du får två guldstjärnor i min bok!
Mjo, men Wikipedia (og alt som står på Wikipedia er sant, 4real, lizzm) sa at matutin er om natta, "men ofte lest rett før laudes" som er ved morgongry...(?) Men det var nok verst mellom vesper og kompletorium - då var det mang ei søster, som hadde skriftproduktionsperioden sin, som fall i sømn. Men det var nok ingenting imot så sure og gretne (og varme?) dei søstrene blei som hadde körsbärssyltsproduktionsperioden sin.
Den romerska tidegärden bestod på 400-talet av åtta olika tider: nocturn (natt), laudes (morgon), prim (efter soluppgång), ters (kl. 9, tredje timmen), sext (kl. 12, sjätte timmen), non (kl. 3, nionde timmen) vesper (kväll) och completorium (före sänggående). Under 1300-talet kom vigilia (nattvakan, eller, som den också gärna benämndes, nocturn eller vigiliae nocturnae) att ersättas av termen matutin som beteckning på den nattliga bönen. Begreppet matutin används dock väldigt varierat, i olika traditioner. Matutin kan både ersätta morgontimmen (laudes) och nattimmen (nocturn). Även de fornsvenska begreppen förefaller ha varit tvetydiga. Carl-Eric Thors hävdar att det fornsvenska nattatidh syftar på de nattliga tidebönerna, till vilka han räknar nocturn och laudes (Thors 1957, s. 273). I ordboken över svenska medeltids-språket definierar dock K. F. Söderwall (1884–1918, s. 101) termen natsangs tidh som hora completorii, d.v.s. completorium. Därtill kom man på många hålla att fira flera tider i förväg eller samtidigt (det var ju trots allt rätt så många tider att hålla reda på). Men håll dig du till matutin!
Så, nu har jag bildat pöbeln! :)
Post a Comment